Ronald McDonald Hus i Linköping blev räddningen

2015 fick vi vår son Malte fjorton veckor förtidigt och vi satt i månader utanför hans kuvös och bara hoppades, hoppades att han skulle välja livet och oss. Vi bodde då i ett av Neonatalavdelningens ”Anhörigrum” där vi knappt såg dagsljus eller andades frisk luft fram till den dagen vi blev utskrivna.

För några månader sedan nödlandade lillasyster Jill också född i vecka 27 hos oss. Att som mamma och pappa gå igenom ännu en kris där man första veckorna inte vet om ens barn kommer att överleva, och även ha en 1,5-åring vid sidan av är tufft. Otroligt tufft!
När vi sedan flyttade in våra väskor ännu en gång på Neo’s sterila anhörigrum – nu med en 1,5-åring hängandes i gardinerna insåg vi att den här ekvationen är omöjlig att få ihop.

Att vi har fått chansen att få bo på Ronald McDonald Hus i Linköping har varit vår räddning, att lyckas hålla ihop en familj och att låta en 1,5-åring vara just en 1,5-åring. Att efter bara några få dagar få se Malte bete sig som hemma, kunna leka och utvecklas utan att behöva vistas längre stunder i sjukhusmiljön är magiskt som förälder. Ronald McDonald Hus har varit vår fristad där vi mellanlandar och laddar batterierna för att orka den långa sjukhustiden. Alla TACK i världen känns futtiga för den tacksamheten vi känner.
// Annie & Joakim