Familjer knyter vänskapsband för livet på Ronald McDonald Hus

Familjer knyter vänskapsband för livet på Ronald McDonald Hus

familj i soffa

MAMMA ANNA, EMMA 7 ÅR, FELIX 1 ÅR OCH PAPPA ANDREAS.

Familjen Johansson har bott på Ronald McDonald Hus i Göteborg vid flera tillfällen sedan deras dotter Emma föddes. Nu berättar de om möten med andra familjer och fina minnen från tiden i Huset. “Det känns kanske konstigt att säga, men vår jul i Huset var en av våra bästa.”

Det värsta var att vi inte fick röra Emma under hennes första veckor i livet. Så när vi kom till huset var vi i chock. Vi var ledsna, trötta och orkade ingenting. Vi ville bara hem, men ändå inte. Då var det väldigt skönt att få hjälp med allt det praktiska. Vi kände också ett starkt stöd från de övriga familjerna som bodde här. Och sedan behövde vi återvända till huset när Emma var två år. Då kändes det riktigt jobbigt. Det var som om man upplevde dofterna och känslorna från Emmas födsel på nytt.

Men nu är det bara positivt att komma tillbaka. Vi har firat så gott som alla högtider här i Huset. Jag minns i synnerhet en jul i all enkelhet i husets lugna i och rofyllda miljö. Det var inga enorma mängder julmat utan precis tillräckligt. Det fanns ingen stress och ingen press. Det känns kanske konstigt att säga, men vår jul på Ronald McDonald Hus var en av våra absolut bästa.

Andra fina minnen är från när vi kunde umgås med de andra föräldrarna i Huset, kanske över ett glas vin, framför brasan. Några av de familjerna har blivit våra vänner för livet. Det Emma minns bäst av tiden i huset är när hon träffade Alde som är ett år äldre. De klickade verkligen och saknaden blir nu oftast stor då hon bor i Stockholm och vi inte kan träffas lika ofta som vi vill. En familj vi träffade i huset är idag några av våra närmsta vänner som nu är faddrar till Felix. En varm omtänksam familj men underbara barn. En av tjejerna är Emmas stora förebild och hon pratar alltid om Clara med ett leende på läpparna.

Vi kommer aldrig vänja oss vid att se Emma sövas. Men idag känner vi oss inte längre rädda. Vi vet att vi kommer att bli omhändertagna. Då vi fick reda på att Emma behövde opereras igen och berättade för henne att hon skulle få bo i Huset efteråt jublade hon och sträckte armarna i luften. Då försvann rädslan och oron. Huset symboliserar trygghet, lek och kompisar för henne. Hon kan också vila ut här, på ett helt annat sätt än i en sjukhussal. Och när Emma är stark, då blir vi också starka.

Från familjen Johansson