Alla familjer som har sjuka barn som behöver vara på sjukhus förtjänar att få bo på Ronald McDonald Hus!

  BILDEN HAR INGEN KOPPLING TILL TEXTEN OCH BERÄTTELSEN.

BILDEN HAR INGEN KOPPLING TILL TEXTEN OCH BERÄTTELSEN.

Så kom samtalet. Samtalet som skulle förändra vårt men framför allt vår sons liv. Han skulle genomgå en hjärtoperation i Lund. Vi ville att hela familjen skulle få vara med, inkluderat hans två systrar. Den vänliga personen som ringde och informerade mig om att det skulle bli operation sa att vi skulle få bo på Ronald McDonald som låg i anslutning till huset. Tänk, det huset har jag läst om, sett på tv och hört om men aldrig trodde jag att vi skulle få bo där. Hon berättade i alla fall om att huset var för familjer till barn som av någon anledning behövde vara på sjukhus under en längre period och det skulle vara som hemma fast borta.

Så kom dagen då det var dags för oss att åka ner till Lund från Stockholm. En resa som kändes på många sätt. Vi vad rädda, glada, oroliga, förväntansfulla men framför allt tacksamma för att Erik äntligen skulle bli frisk! Vi kom till Lund, kom till Ronald och möttes av en väldigt tillmötesgående person som glatt hälsade oss välkomna. Hon visade oss runt i huset som hade en viss hemkänsla och vi fick vårt rum. Ett rum som skulle vara vårt hem i några dagar. Utanför rummet låg köket, lekrummet och ett av vardagsrummen. Innan vi ens hade hunnit bära in våra saker så hade Erik och hans storasyster Louise börjat titta sig runt och bekantat sig med de andra barnen i huset.

Dagen för inskrivning kom och den här dagen ville vi vara 100 % fokuserade på vad alla på sjukhuset sa till oss så Louise och Astrid (Eriks syskon) fick vara på Ronald med deras mormor och morfar som även de kom ner till Lund under tiden vi var där. Och medan vi var på sjukhuset hela dagen så började Louise skaffa kompisar i huset. Det var 2 andra tjejer i samma ålder som hon som även de hade syskon som var på sjukhuset. De var ungefär lika gamla så de hade en hel del gemensamt och fann varandra snabbt! När vi kom tillbaka till huset på eftermiddagen så lekte tjejerna hur bra som helst. Under kommande helg då även Erik var med oss i huset kändes okej. Det var nästan som hemma eftersom vi hade vårt eget kylskåp, vi hade vårt eget skafferi och allt man behövde fanns i huset men det är klart, hemma är ju alltid hemma. Men det fungerade väldigt smidigt. På vårt plan i huset fanns det ett kök, 2 vardagsrum, en matsal, ett lekrum och ett bibliotek. I köket fanns det 2 spisar så vi behövde aldrig vänta på att få laga vår middag utan det flöt på hela tiden.

När dagen för operationen kom så var vi som föräldrar väldigt uppe i allt som hände med Erik och än en gång är jag så tacksam över att vi fick möjligheten att bo på Ronald. Under tiden vi var med Erik på sjukhuset och förberedde honom för operationen så var Louise och Astrid kvar i huset tillsammans med mormor, morfar, farmor och farfar. Det var så underbart att även fast de inte bodde i huset så fick de vara där så mycket de ville och behövdes. Det underlättade så otroligt för oss! 

De följande dagarna efter operationen behövde jag eller Micke vara på sjukhuset med Erik medan den andra var i huset med tjejerna. Astrid som vid tiden endast var 5 månade behövde ju äta på kvällar och nätterna och det var en sak som jag var orolig för innan vi åkte ner. Jag har själv bott på hotell när små barn bott bredvid och hört dem genom väggen, men här på Ronald hörde man ingenting. Och eftersom vi hade ett kök så nära vårt rum kunde jag snabbt fixa hennes ersättning dag som natt. Så himla skönt! Det gjorde att vi kunde slappna av lite grann. Och eftersom Louise hade kompisar under hela vår tid i Lund så hjälpte det något enormt mycket. Självklart oroade hon sig för sin lillebror och var med oss hos honom flera gånger men ett så litet barn som hon då var (4 år) ska inte behöva känna ansvar för sitt syskon utan ska få vara ett barn, få leka och känna sig trygg och det fick hon verkligen göra tack vare att det fanns ett Ronald McDonald hus som vi hade lyckan att få bo i under hela vår vistelse i Lund. Och de gör verkligen allt för familjerna och barnen som bor där. De ordnade middagar, pysselkvällar, de bjöd på tårta och man kunde låna cyklar och det fanns även möjlighet att låna en bil om man behövde det. Alltså helt fantastiskt!

Alla familjer som har sjuka barn som behöver vara på sjukhus förtjänar att få bo på Ronald McDonald! Tack för allt fantastiskt ni gör för oss familjer!
/Klara