Berättelser

 

Här kan du läsa berättelser från familjer som bott på Ronald McDonald Hus.

FAMILJEN EKLUND


“Trygghet. Det är vad huset står för i vår familj.”
Familjen Eklund bor i vanliga fall i Frödinge och bodde på Ronald McDonald Hus i Linköping mellan december 2013 till juni 2016.

Jag, mamma Jenny, sov på sjukhuset tillsammans med vår son Joakim. Pappa Jonas sov på ”pappas hotell”, som Joakim kallar huset. Det kändes väldigt tryggt för både Joakim och mig att veta att pappa fanns bara några minuter från oss om det skulle hända något. Jonas kunde komma upp till sjukhuset direkt på morgonen, äta frukost med oss och vara med på ronden för att träffa läkarna. Han kunde vara hos oss hela dagen och behövde inte tänka på någon lång bilfärd hemåt på kvällen utan kunde gå till huset senare på kvällen när Joakim hade somnat.

När vi hade perioder med korta behandlingar flera dagar i följd kunde hela familjen bo på Ronald McDonald hus. Joakim tyckte att det nästan kändes som hemma när vi bor där, det är lugnt och skönt och vi har ett eget sovrum och ett kök så vi kan göra mat. Att vi delade kök med andra var aldrig något problem. Dessutom var personalen omtänksam och mån om vår familjs bästa. Joakim pratade gärna med dem så fort de var i närheten. Joakim var gärna i lekrummet och byggde lego. När orken tog slut satt han i ett av de mindre tv-rummen och tittade på film. Mitt på dagen sov han alltid middag på vårt rum.

Det finns många fina minnen, stora och små. En händelse vi minns mest är när vi precis hade fikat med personalen under en av deras pauser, något som Joakim tyckte var jätteroligt för att personalen pratade och lekte med honom samtidigt som vi pratade om allt möjligt. Efter fikan hämtade en i personalen en låda, gick till uteplatsen och hämtade lite sand. Hon ställde lådan med sand framför Joakim och säger att han får köra runt med sina arbetsfordon i sanden. Joakim älskar att leka med sin lastmaskin, traktorgrävare och dumper. Gissa om han blev glad! Det var en så enkel grej som betydde så otroligt mycket för Joakim, som då hade så ont att han inte kunde vara ute och leka.

Huset gjorde att vår familj kunde vara tillsammans så mycket som möjligt. Trygghet. Det är vad Ronald McDonald hus står för i vår familj.

Från familjen Eklund
Mamma Jenny, pappa Jonas, Joakim 6 år.


 
 

FAMILJEN JOHANSSON

“Det känns kanske konstigt att säga, men vår jul i huset var en av våra bästa.”

Det värsta var att vi inte fick röra Emma under hennes första veckor i livet. Så när vi kom till huset var vi i chock. Vi var ledsna, trötta och orkade ingenting. Vi ville bara hem, men ändå inte. Då var det väldigt skönt att få hjälp med allt det praktiska. Vi kände också ett starkt stöd av de övriga familjerna som bodde här. Och sen behövde vi återvända till huset var när Emma var två år. Då kändes det riktigt jobbigt. Det var som om man upplevde dofterna och känslorna från Emmas födsel på nytt.

Men nu är det bara positivt att komma tillbaka. Vi har firat så gott som alla högtider här i huset. Jag minns i synnerhet en jul i all enkelhet i husets lugna i och rofyllda miljö. Det var inga enorma mängder julmat utan precis tillräckligt. Det fanns ingen stress och ingen press. Det känns kanske konstigt att säga, men vår jul på Ronald McDonald Hus var en av våra absolut bästa.

Andra fina minnen är från när vi kunde umgås med de andra föräldrarna i huset, kanske över ett glas vin, framför brasan. Några av de familjerna har blivit våra vänner för livet. Det Emma minns bäst av tiden i huset är när hon träffade Alde som är ett år äldre. Dom klickade verkligen och saknaden blir nu oftast stor då hon bor i Stockholm och vi inte kan träffas lika ofta som vi vill.
En familj vi träffade i huset är i dag några av våra närmsta vänner som nu är faddrar till Felix. En varm omtänksam familj men underbara barn. En av tjejerna är Emmas stora förebild och hon pratar alltid om Clara med ett leende på läpparna.

Vi kommer aldrig vänja oss vid att se Emma sövas. Men i dag känner vi oss inte längre rädda. Vi vet att vi kommer att bli omhändertagna. Då vi fick reda på att Emma behövde opereras igen och berättade för henne att hon skulle få bo i huset efteråt jublade hon och sträckte armarna i luften. Då försvann rädslan och oron. Huset symboliserar trygghet, lek och kompisar för henne. Hon kan också vila ut här, på ett helt annat sätt än i en sjukhussal. Och när Emma är stark, då blir vi också starka.

Från familjen Johansson
Mamma Anna, pappa Andreas, Emma 7 år och Felix 1 år.

 
 

 
 
 

FAMILJEN ANDERSSON

Familjen Andersson från Åland består av mamma Carina, pappa Micke, storasyster Tilde och lillebror Elliot. En kylig vårdag 2013 föddes Elliot för tidigt på Ålands Centralsjukhus.

På grund av sin tidiga födelse behövde Elliot bo kvar på sjukhusets samvårdsavdelning.
Som förälder krävdes då en hundraprocentig närvaro, för att tillsammans med personalen vårda Elliot dygnet runt. Att låta storasyster Tilde 3,5 år bo på sjukhuset var inget alternativ.

Det var därför en stor lättnad för familjen när de blev erbjudna en plats på Ronald McDonald Hus i Uppsala. På plats fick pappa Micke och mamma Carina möjligheten att vara tillsammans med storasyster Tilde varannan natt för att samla energi så att de skulle kunna vara vakna och mata Elliot varannan timme nästa natt. Tack vare vistelsen på Ronald McDonald Hus fick familjen kraft att fokusera på det viktigaste – att Elliot skulle bli frisk så snart som möjligt.

Familjen har många positiva minnen från sin vistelse på Ronald McDonald Hus. Deras starkaste intryck är att allting i huset var noggrant genomtänkt i minsta detalj, allt för att underlätta deras tuffa tillvaro när Elliot vårdades.

– Lokalerna på Ronald McDonald Hus är fräscha, barnvänliga och allt du behöver finns där. Dessutom träffade vi personer som befann sig i samma situation som vi, och som vi kunde prata av oss med och utbyta erfarenheter med, berättar Carina och Micke Andersson.

Under familjen Anderssons tid i huset var det ytterligare tre familjer med för tidigt födda barn som bodde i huset. Alla familjerna hade olika utmaningar, både bakom och framför sig, men familjerna var ett viktigt stöd för varandra under sina vistelser på Ronald McDonald Hus.

 
Andersson_Sundstrîm-1024x682.jpg
 

 
 
 

FAMILJEN ENGELMARK

När lille Gabriel föddes med ett hjärtfel blev de första åtta månaderna av hans liv inte som familjen Engelmark från Stenungsund hade hoppats på. Under den intensiva första tiden i Gabriels liv då han vårdades på sjukhus blev hans föräldrar erbjudna en plats på Ronald McDonald Hus i Göteborg.

Närheten till sjukhuset och möjligheten att när som helst gå över till Gabriel, natt som dag, var en trygghet som paret Engelmark uppskattade mycket. Även möjligheten att kunna dela sina erfarenheter och känslor med de andra familjerna som bodde på huset, var ovärderlig.

– Vi var några familjer som under en längre period bodde på Ronald McDonald Hus och fick bra kontakt. Vi hjälpte verkligen varandra genom vår vardag som var rätt så tuff emellanåt. Vi skrattade, grät och peppade varandra, berättar Jennie Engelmark.

Idag mår Gabriel bra, men familjen är inte i mål ännu, även om de är på rätt väg. Enligt föräldrarna Engelmark är detta till stor del tack vare allt det stöd de fick från de nyfunna vännerna under tiden i huset. Tiden på Ronald McDonald Hus betydde oerhört mycket för dem som familj och utan de nyfunna vännerna hade resan varit olidlig.

– Hade det inte varit för vännerna vi fått på Ronald McDonald Hus, både medarbetare och andra familjer, hade det varit extremt svårt för oss att ta oss igenom vardagen. Alla dessa föräldrar som kämpar villkorslöst för sina barn, den styrkan och energin går inte att hitta någon annanstans. Att bo på Ronald McDonald Hus är som att bo i ett hem hemifrån, avslutar Jennie Engelmark.

 
Engelmark.jpg